2012-09-30

2 år.

om man vill att han ska vara stilla i mer än två sekunder för en bild måste man sätta en ipad i händerna på honom. ibland kan pippi långstrump fungera också.
ett litet kort avbrott från höjdhoppsträningen från soffan eller ännu hellre från borden. om han fick.
idag var det hans dag. med sång och presenter på morgonen.
storasyster A hade virkat 3 korgar till honom, T hade gjort en egen dator och slagit in fint.
på förmiddagen kom hela tjocka släkten och det var kånkenrygga och garage och städattiraljer och massa annat i paketen. tårta och kaka till lunch. och sen när klockan var 13.30 bad han om att få gå och lägga sig.
sova och sen tre portioner spagetti och köttfärssås till middag.
det är gott att fylla två!





2012-09-27

mammas lilla sessa


var på lillebrors föräldramöte ikväll och frågan om hur dom tänker i genusperspektiv kom upp. nu är det en småbarnsavdelning 1-3 år och barnen är väl i det läget i livet där dom precis upptäckt att man kan se olika ut som flicka och pojke. killar och tjejer i den åldern är väl så oförstörda man kan bli, antar jag. 

men det tar inte många månader eller år för att få dom att tänka annorlunda. igår när jag åkte hem med spårvagnen slog jag mig ner vid en liten 4 årig flicka och hennes mamma.

hon hade nog ett namn, men hennes mamma kallade henne "mammas lilla sessa".


Mamman - Vi ska måla ditt rum.mammas 


lilla sessa - Ja! Grönt!


M - Nej inte grönt!


mammas lilla sessa - Men jag vill HA grönt!


M - Nää, det går ju inte, alla dina saker i ditt rum är ju rosa!


Paus.


M - snart fyller du år! vad vill du ha i dina paket då? 


mammas lilla sessa -En traktor!


M - men nåt annat då? Du kan få VAD du vill!! 


mammas lilla sessa - tystnad.


M - vettu? du ska få något fint av Moffa. en egen dator!


M - en rosa!!


då undrar man lite stilla om det där med prinsessåldern verkligen kommer från barnet alla gånger?




2012-09-22

om det där svåra.

det blev tyst.

men jag har ändå bloggat. i huvudet.
jag ville ju skriva om det där viktiga. om det där med snoriga ungar, tjatet kring middagsbordet, gnället över strumporna som aldrig hamnar i tvättkorgen av sig själva. om tånaglar som ska klippas och toaletter som ska skuras.
det där viktiga som kallas vardagen.

i det där som kallas livet.

livet.
ett litet ett, som man får i ett antal år. och förhoppningsvis så finns det kvar efter man har försvunnit i någon annan form.

ett barn. en bok. eller kanske bara i en tanke eller i en suck.

jag är 40 (drygt). livskris? undrar ni.
nej. men en nära vän som drabbades av svår cancer, gravid i vecka 35. och en två-åring vid handen.
en fin man och ett nytt hus som dom skulle flytta in i.
en smärta i sidan. graviditetsbesvär?
nej. något helt annat.

PANG! en fredag för en månad sedan. livet fick en annan innebörd.

och PANG! en annan vän och arbetskamrat som fick diagnosen bröstcancer veckan innan.

och PANG! en väldigt nära person som också fick en jobbig diagnos veckan efter.


så var det där  med livet och den där vardagen någonting som helt plötsligt blev något skört. ett åtråvärt tillstånd.

det man beklagar sig över och undrar "ska det vara så här?" får helt plötsligt en annan innebörd.
KLART det ska vara sådär.

för vad är motsatsen? 

min vän har opererats  två gånger nu, ett snitt som gick fint, läka lite och sen göra stora operationen.
den sista tiden har hon legat på sjukhus.
hon har sett sin två-åring i 20 minuter de senaste två veckorna.

igår fick hon komma hem. till det nya huset. i morgon ska hon få krama sina pojkar och snufsa på sin 4 veckors bebis lite mer. leva normalt en liten stund. kanske gnälla på sin man lite, snyta en unge och plocka upp kladdiga makaroner från golvet?

åh, vad jag vill att hon ska göra det i många, många år framöver!

och som min andra vän skrev idag, hon som också är alldeles för ung och har alldeles för många makaroner kvar att torka upp:

"Det bästa med att inse, att verkligen förstå, att livet är ändligt, är att vardagen försvinner. Önskar er alla en god helg med många tankar på döden. Det gör gott."



2012-09-10

lorum ipsum.

Deliquaectem et illecabore voloribus volupicidem fugita con ex eni vel maionse quidebis explautem et at et voluptas iliquost, qui ratur, natius simaximet landicia et maion earum, et opta nate comnis acia nobis ipsapit quidite mporias pidebitat et qui ute volupta tissinimilis mo et ipsus. Obiscipitas pore id quo ipsam suntectam, ut re es acearum quassitiis dio quuntustia sum aut fuga. Et voluptur? jo, så här är det. funderar på att lägga ner detta med bloggande ett tag. jag vet att det finns en del läsare som läser här, men just nu känns varje inlägg som något som måste göras. va fasiken ska jag skriva om? vem är du jag skriver jag för? eller är det för mig själv? fyller på med ord mest. lite tomma. så känns det. Quia volut pe volore nosse simpore nienien ihicitio culparum illuptate nonsequ ibusanda volore sint, nulla si andi doloritas acidend andigent ut iderit exceperitate il iunt ut quam, qui cus plicimossi dus aut facersp elisit quid et pariberias sus excea voluptius sita voloriaspel imilibus que prenest porpore scident otatem utectes cipsus nos rem sum nos nimoluptur? jag tar en paus nu. och återkommer när det känns skoj igen. hejhej. It, conseri busam, toressit, que non con nam faccull atium, sam nem. Ur sundanit rem et faccum il il inimil ium quossite occus dolore nostrum verunt andaepta velendit ium, officipis auta doluptiamus, quae. Et acerit id quia idus expliqu ianitatur aut ommolores de quidebissum eum, omnimillupta non consed ullabo. Ibus.





2012-09-06

nytt armband.



på en månad har jag fått tre besked om människor i min omgivning som fått cancer.
jag köpte mig precis ett fint armband.
gör det du med.
och fuck det, cancer-aset!
här!

2012-09-01

så var det det där med livet...



det blev tyst här ett tag.
en nära vän till mig fick ett fruktansvärt besked för ett par veckor sedan.
och det fanns och finns ju så klart i tankarna hela tiden.
jag går inte inte på detta mer av hänsyn för deras familj. ♥

i alla fall så ruskade det om mig rejält. och fick mig att tänka lite.
(något som man i sitt alldeles för snabba liv gör alldeles för sällan)
om livet, och det som VERKLIGEN var viktigt.

de där höga, höga nybyggnadslånen som vi var på väg att ta.
ok. vi har råd och banken tyckte att vi hade råd. (såklart).
men jag blev mer och mer fundersam. kom på mig själv att tänka tankar som att "nee, vi måste ju spara" när jag egentligen ville börja rida igen efter tio års uppehåll.
och det där med resor - det hade vi ju bestämt att det fick vi lägga ner dom närmaste åren.
och L som nu startar eget. eller bestämmer sig för att jobba mer med egna projekt som visar sig bli mer och mer av. han måste ju få chansen. han trodde nog eller tänkte nog att han fixar det samtidigt.
men jag vet hur det är. när men inte ens har fått upp den där sista listen sedan vi fixade avloppsröret för nästan exakt två år sedan. hur sjutton ska vi då kunna fixa en övervånings spackling, listning, målning och tapetsering? med TRE barn?
och OM någon blir sjuk, eller OM vi blir av med jobb eller OM räntorna stiger våldsamt?
GAAAHHH!
ska vi då sälja huset vi har och lämna platsen vi älskar- till förlust kanske? och flytta in till en lägenhet nere i centrum om vi ens skulle vara en hel familj då...?

nope.
inte bra.

vi skiter i det för nu. vi lägger det på is. vi väntar. och kanske, kanske gör vi det snart eller aldrig.
vem vet?

bestämt. punkt.

för vad bra att vi kom på att det är ju nu vi ska leva och göra sånt man vill och tycker är viktigt. man SKA börja rida om man vill det. och vill man hänga mer med sina barn och jobba mindre, ska man kunna göra det.
det är ju egentligen tid och sånt som är skoj som räknas. inte antal kvadratmeter.
vi har ju det jättebra!
ett lite för litet kök och ett eller två rum för få.
helst vill ju vi ha ett eget rum och slippa ha en tvååring sovandes hos oss.

så vi tänkte en gång till. TVÅ gånger dom senaste veckorna!
vi gör om köket nu. till ett arbetskök. ett fint ett!
kolla in min mapp på pinterest så fattar ni lite vad jag tycker är "ett fint ett".

vi blåser ut rummen i källaren och fixar dom jättefint, sätter in större fönster i det mot gatan, vips så har vi ett sovrum! och ett extrarum. ok. det får bli några år av rännande för oss uppför trappan på natten om barnen inte sover. men det får man ta.

lite nya ytterdörrar ska vi ha. som både är isolerade och täta.
något fönster ska vi byta och altandörrar.

och kanske, kanske om det går isolerar vi uterummet och har det som matplats.
det blir en fin matplats!
annars får vi faktiskt plats i vardagsrummet.

storasyster får ett eget rum och vi med. vi får ett flong nytt kök och kanske en del av huset till matplats som just nu bara används på halva året. och utan att behöva låna massa pengar.

visst är det bra?
och jag ska börja rida nästa termin igen. och går nog ner i tid på jobbet och är med mina fina i mitt lilla hus och är en mycket lugnare människa.

och även ifall vi ännu inte skrivit något med snickaren kändes det bra att kunna ha en hög med jobb till honom ändå.

en sak bara. det där med spindlarna i källaren. dom är ju här nu.
dom kommer alltid in i september. kanske får det bli en KBT-kurs för mig? men en väl isolerad dörr ska vi ha iallafall, och insektsnät i ventilerna, och en sån där elflugsmällare under kudden.

det, och inte så hårt belånad. då sover man gott om natten!