2012-01-25

7 tips till dig som har intensiva barn.

tidningen mama brukar inte vara känd för de djupaste analyserna.
och efter dessa 7 tips är måste jag bara hålla med.
så här:

Vissa barn är extra våghalsiga, skrämmer slag på omgivningen och tröttar ut sina mammor. Känner du igen dig? Så här tar du tillvara ditt barns energi och intensiva livslust.

Psykologen Ingrid Gråbergs tips till dig med intensiva barn:

1. Sätt få men tydliga gränser. Extra viktigt för barn med mycket energi.

få gränser? om han ena sekunden är uppe i fönstret och andra på väg in i diskmaskinen, vilken gräns ska man då välja bort för att det inte ska bli för många?

under en och samma minut menar jag då.

2. Max tre nej per dag. Välj de saker som du tycker är viktigt att sätta stopp för och se genom fingrarna med sådant som känns mindre viktigt. Det ökar chansen att ditt barn tar dina nej på allvar.

MOHAHAHAHA! max tre nej per meter barnet färdas i kanske?


3. Ligg steget före. Barn med mycket energi har ofta dålig impulskontroll. Det ställer krav på dig att hela tiden ligga steget före för att förhindra olyckor och tråkigheter.

JA! jag skulle ju själv krupit in i diskmaskinen INNAN honom och legat steget före liksom...


4. Prata. Berätta för andra hur ditt barn fungerar och hur du som förälder tänker. Skitsnack handlar ofta om okunskap och botas bäst med kunskap.

jo, ni förstår. han är inte sån här alltid. han är väldigt lugn bland. tex när han sover. snälla snacka inte skit om honom. han är ju bara ett litet barn. förstår ni?
om ni inte visste det kanske. men nu är ni ju upplysta och vet mer ju. bra va?



5. Se hela ditt barn. När man har ett intensivt barn är det lätt att det negativa kommer i fokus och att man missar alla de positiva egenskaper barnet har. Tänk på att lyfta fram det som är bra och försök att se fördelar även med det som känns svårt.

som om man någon gång skulle ångra sig och tänka att "näääee, detta var verkligen inte det barnet jag ville ha. han är föör intensiv. kan jag byta?
eller kanske, han har ju rätt så go mage förresten.
ja - jag tänker på den och behåller honom."


6. Tänk framåt. När det känns som tuffast, påminn dig om att barn växer och utvecklas fort. Då brukar det gå lättare att behålla lugnet och se möjligheter i stället för hinder.

ja, så brukar jag tänka. om tre sekunder spottar han ut mitt knä som han just nu tuggar på.
då känns allt bättre. nu är jag lugnare.



7. Ta hjälp av barnet. Livliga barn är ofta kreativa och kan många gånger själva komma med bra förslag på hur man kan göra för att optimera chanserna att middagsbjudningen ska avlöpa utan incidenter.

middagsbjudningar!? vad fasiken är det?


fotnot: jag älskar V trots allt och tänker behålla honom.
han är nog bara väldigt kreativ just nu!?

6 kommentarer:

Form my backyard sa...

Haha, jag känner igen mig så väl, det låter som vår son de första åren. Jädrar vad vi fick passa. Han bara stack. Åt alla håll och kanter.Vi var helt säkra på att han skulle bli en ny Skinnarmo eller Kropp. Ville vara vaken lika länge som vi och kämpade mot sömnen så han somnade stående i spjälsängen (jo vi har det på film). Nu är han 10, fortfarande kvällspigg, men äventyrslysten eller våghalsig kan man inte kalla honom.

Hälsningar, Anna-Karin

Josefin Roos sa...

Fantastiskt skrivet. Min mille var i den fasen ett tag men nu är det faktiskt mycket lugnt hemma. Däremot verkar lillasyster ha ännu mer energi, så när hon börjar springa rum på riktigt lär man väl ha att göra :)

Luna D Sign sa...

Hej!

Jag har gett dig en award. Du kan titta på följande adress:
http://designofluna.blogspot.com/2012/01/tanka-sig-en-awardtill-mig.html
Kram Malin

Ebba sa...

Solklart! Har man själv barn där intesiviteten bara tar över då och då blir man rasande över sådana här klämkäcka råd! De ges i all välmening men gör inte alltid väl...

Anonym sa...

Kvällsskrattar! Har tre barn och trean var som liten värst. Minns särskilt en hysterisk semester på Menorca där vi till slut byggde inhägnader av solstolar... Kan konstatera att det artar sig med åren. Som 7-åring får han bara tokbryt då och då och det är klart hanterbart. Good enough parenting is da shit!

Frida H sa...

Jag dör! Vad var detta för "skit"analys? :P

Min son är helt galen och alla försöker alltid upplysa mig om att "Gud, vad härligt det måste vara med ett sådant modigt barn?!" Som tex när vi var och badade på badhuset första gången. Vad gör ungen efter 5 min i plurret? JO DÅ SKA HAN HOPPA FRÅN KANTEN?! 2,5 år och kan inte simma. SMART drag killen!
Mmm.. "modiga" barn är sååå härliga!

Att hålla mamma i handen vid farliga miljöer är ju som att skrika till honom samtidigt som man håller upp en skylt där det står "GÖR DET!" Och vips är ungen försvunnen på parkeringsplatsen. Vafan?!

Men faktiskt, jag försöker att inte säga ENDAST ordet nej vid varje tillsägelse, så att han förstår att varje tillsägelse har en bakgrund. Och jag försöker vända vardagen och vara steget före med att faktiskt backa inför situationer ingen av oss orkar med eller är redo för t. ex en trött måndag.
Sedan förklarar jag alltid för andra varför mitt otroligt gulliga barn känner att han måste kompensera sitt nästan änglaliknande utseende med att vara en djävul..
Och jag som ensamstående mamma har ju fått kyssa dejtinglivet HEJDÅ! För jag tänker inte börja bjuda hem främmande män i hemmet.
Fika på stan någon? Det har jag inte gjort sedan han var spädbarn!