
jag har fått en del förfrågningar om att göra reportage här hemma och i trädgården.
aldrig har det liksom stämt in tidsmässigt i livet. och så är jag för blyg.
men nu var det himla nära, när
louise svensson på guts frågade om vi kunde göra något ihop med fotograf
krister engström. dom är ju rackarns duktiga båda två.
men...
...så börjar man att tänka att den där sladden som hänger ur väggen (lugn, ingen ström i utan bara förberett för elen till uterummet)...så kan man inte ha det.
och köket...det borde ju fixas något med. vi har ju inte gjort något där. och stolarna...dom kan behöva en omgång färg till. golvet behöver ju målas igen.
typ så.
samtidigt som man har tre små barn, ska bygga ut och allt vad det innebär.
och jag som inte ens orkar/hinner plocka upp tvätten från golvet.
det tog två månader att fixa toalettväggen efter bytet av
avloppsluftaren.då blir det trots att det inte är tänkt att bli prestationsångest över
det - prestationsångest.och jag börjar fundera på varför jag
bloggar om hemma.
från början var det ju att vi köpt ett hus och jag ville skriva om det och oss. lite för min egen skull.
och det är det ju faktiskt fortfarande. för min egen skull.
och jag är ju en rätt lat person som har massa andra intressen förutom att
greja hemma.
och med på bild vill jag ju ändå inte vara.
så jag bangar.
dumt kanske?
men gud så gott att skita i sladden i väggen och
flagnande fönsterbrädor och istället sticka några varv på
sjalen och peta sig i naveln dom få timmarna man har när barnen lagt sig!