
på väg till den lilla staden var det grått. och blött. och grått. och vi körde fel och för långt. fast det blev rätt och bra, till och med bättre. och prutades gjorde det. från 250 till 140. det ni!

i den lilla staden finns det folk som bor. här till exempel bor någon.
rätt så konstigt.

här bor ingen. hela huset var ett lager för gamla loppisprylar.
också rätt så konstigt.

man måste äta. dom hade mat. eller något liknande. en pizza som hette kantarell special.
inte så konstigt. det finns nog mycket kantareller i skogarna runt om den lilla staden.

så underbart, befriande ohippt ställe så man måste ta av sig strumpan och vifta frenetiskt med den. fast dom hade försökt lite. observera den fräcka LP-skivan som sitter på väggen i rummet intill. så fint, så fint i ensamt majestät.


alldeles intill fanns den här fina butiken. treåringar har väldigt långa armar och snubbliga ben. och små bebisar i vagnar kan kasta sina vattenflaskor långt. mammor kan hålla väldigt hårt i handen. det vet vi nu.

sen skulle pappan leta efter kläder. och vi väntade på en bänk. och satte bebisen på golvet som kröp omkring och var skitig och glad.
sen åkte vi hem igen.